|
|
Onsdagen den 1 september.
Kattungarna är nu 1 1/2 vecka gamla, och är ena riktiga heffaklumpar. Idag börjag ögonen öppnas och först ut är Haleiwa.
Tillgången på mat är ju oändlig eftersom det inte är mer än 3 som behöver slåss om käket.
Hanalei som vägde 114g väger nu 268g, Haleiwa vägde 106g och väger nu 246g, sist men inte minst är Honolulu som vägde 102g vid födseln. Han väger nu 252g och har gått om ena storebror.
Nu har jag, Doris och Lilleman varit på utställning, det var den 21 augisti i Järna, det var min första utställning. Jag var glad att Lilleman var med, han var trygg och brydde sig inte så mycket om allt ståhej.
Utställningen arrangerades av CFA, som är Amerikanskt. Vi blev båda två Champions och matte ska skicka in till USA för att registrera det. Det var 2 dommare från Holland och 4 från USA, alla tyckte att jag var en stor fin hona. Jag charmade med andra ord alla domare. Det gjorde föresten Lilleman också, alla tyckte han var en ståtlig stor hane, en utmärkt representant för rasen. Det kommer mer under utställningar senare, när matte har tid.
Nu ska ni få höra vad jag, Missie, ställt till med i lördags alltså den 31 juli 2010.
Matte och husse skulle åka till Surahammar på utställning med Lilleman. Allt var packat och klart, filten låg så fint i transportburen. Då fick jag för mig att jag skulle smyga in och kolla så allt var OK. Helt plötsligt utan att jag visst riktigt hur det gått till kom Lilleman in i buren, då insåg jag till min fasa att det var försent att göra något, det var bara att hålla god min.
På vägen till Surahammar tyckte både matte och husse att Lilleman lät väldigt ynklig när han jamade;-DET VAR JU SOM FÖRSÖKTE GÖRA MIN STÄMMA HÖRD, MEN INGEN FATTADE NÅGOT.
Väl framme och vid veterinärbesiktiningen träffade vi kompisar till matte, hon frågade hur många katter matte skulle ställa? -En, svarade hon. Då sa kompisen; -Du har ju två med dig! -Nej, jag har bara en, sa matte och tittade i buren. Då tyckte jag det var lika bra att ge mig till känna, gissa om dom blev förvånade.
Det slutade med att husse fick köra hem mig igen, alltså ingen utställning för mig den dagen.
Försöka duger ju.
Matte sa att jag får vänta till den 21 augusti, då är det min tur.
Så här ledsen blev jag då.
Jag har byggt en kattungelåda och hoppas att Busan väljer den när det blir dags för henne att föda. Man vet ju aldrig, katter brukar välja sin egen plats. Hade en huskatt som fick en fin låda, trots det fick hon ungarna i min säng, ville ha sällskap. Jag ställde lådan nedanför min säng och höll handen i den men det hjälpte inte. Men vad gjorde det, sängklädet är till för att tvättas.
Tisdagen den 13 juli
Vi, John och jag kom hem från semestern, hade varit på kusinträff i Tyskland, och upptäckte attt Busan väntar ungar. Vi var inte säkra att det tagit sig eftersom hon och Lilleman provat tidigare men hon bara spottar och fräser åt honom, trots att hon höglöpt. Denna gång var det likadant så jag trodde absolut inte att det blivit något, men tji, så nu går vi i väntans tider.
Lördagen den 5 juni
Idag ahr vi varit på utställning, Busan och jag, Lilleman. Jag fick mitt första CACIB och Busan fick sitt första CAC.
Lördagen den 29 maj
Idag har vi varit och hämtat en liten tjej som heter Duchess, hon kommer från Annika Esplunds Gårdös. En underbar litet yrväder. Alla tog emot henne, om inte med glädje, så ändå samlat utom Busan som tyckte hon var ytterst otäck.
Duchess kommer att kallas Doris, ett förslag från mitt ena barnbarn. Doris är en Torti, svart/brun, men även tabby.
Hon älskar att var med oss och följer med vart än vi går, vill också vara med och ligga på eller nära när vi tittar på TV.
Onsdagen den 7 april
Jag heter Hedda och har flyttat in i katteriet, men jag kommer att kallas för Missie. Matte tycker det är lättare att säga än Hedda. Det är mycket morrande och fräsande med det kommer jag att sluta med snart, vill bara sätta mig i respekt. Det fungerar inte så bra på Busan och Alba men Lilleman backar direkt. Tänk bara, jag, Missie 1,5 kilo, sätter Lilleman 7,5 kilo på plats. Storleken spelar ingen roll. Jag har intagit en klätterpelare som står i köket/hallen, den passar mig precis.
Annars är jag en gosig kisse som gärna vill vara med överallt, om matte försvinner så ropar jag på henne.
Hej, det var länge sedan men det blir så ibland. Det blev 3 små bäbisar hos Zoe, 2 av dem fick leva vidare. Hoppas allt går bra. Dom är så fina båda två.
Torsdagen den 10 september kom Zoe hit för att vi ska para oss. Hon har varit här förut men då kom hon för sent och fräste bara åt mig. Annars var hon en väldigt rar och söt tjej. Hoppas det klaffar bättre den här gången.
Lördagen den 5 september 2009
Nu var det dags igen för en ny utställning. Den var i Eskilstuna, Vilsta fritidsområde. Den anordnades av Mellansvenska Kattklubben. Som vanligt tyckte jag att det var lite tråkigt men vadå? JAG TOG MITT SISTA CAC OCH BLEV CHAMPION. Matte och husse säger att vi ska jaga vidare till internationell champion. Mycket vill ha mer!
Nu har vi varit på en ny utställning, Busan och jag (Lilleman), till Örebro, den 7 juni 2009.
Själv fick jag mitt andra CAC, jättekul, tycker matte och husse, själv tar jag det med ro. Speciellt närjag inte är så överförtjust i utställningar. Men jag sköter mig riktigt bra och lyckas även charma domaren, Charles Spijker, från Holland. Jag lägger mig på rygg framför dem, på domarbordet, och leker lite, då säger domaren:
- Så här gör en riktig Ragdoll.
JIIPPIIIEEEE, JAG ÄR EN RIKTIG RAGDOLL?!
Vad är en oriktig ragdoll?
Så här stolt blev jag över krokaden.
Busan var för ung att få ett CAC, men fick Ex 2 och en mycket bra kritik av sin domare, Maud Olsen, från Sverige. Hon var specielt förtjust i färgen, sköldpadda, att den är på väg tillbaks.
Hej, Busan här!
Nu händer det mycket här i Kungsör ska ni veta. I måndags, alltså den 27:de april, har jag lärt mig hur det går till att använda tvättmaskinen. Tyckte det var kul att se husses strumpor fara runt, det är samma strumpor som jag brukar jaga, men då sitter dom på husses fötter.
Sen har vi en annan sak som jag har haft full koll på och det är knyppling. Jag var tvyngen att kolla så matte gjorde rätt bland korsningar och vridningar. Det var väldigt jobbigt ska ni veta, blev lite snurrig i huvudet så jag tog en liten paus.
Nu är det nog för denna gång, vi kommer tillbaks när vi har något nytt att berätta.
Onsdag den 15 april kom det en jättesnygg tjej, Sibylla, till mig. Dom ville att vi skulle para oss? Det var ju tur att Sibylla hade varit med tidigare och kunde ta kommandot. Jag tror att jag klarade av det som förväntades av mig. Annars provar jag gärna igen. Jag blev faktiskt mycket förtjust i Sibylla, han var så rar och gosig. Matte sa att jag var en rikgtig gentleman. Lyckades vi första gången så blir det midsommarbarn.
Söndag den 5 april 2009 var jag, Lilleman, till Hallstahammar på utställning. Egentligen tycker jag inte om att vara på utställning, men för mattes skull ställer jag upp.
Domaren Raymond Alessandre Saetré tyckte att jag var mycket stilig och hade allt på rätt ställe. Däremot tyckte han att matte skulle kunna gjort ett bättre jobb med min pälsen. BÄTTRING!
Jag fick i alla fall mitt första CAC, trots pälsen. Hurra!
Tack vare det eller på grund av det blev jag anmäld till Örebro den 6juni, Phu va jobbigt. Nu vill matte att jag ska få två CAC till, så blir jag Champion. Det kan man väl stå ut med, allt för att glädja henne, kanske kan det bli någon extra godis.
Fredag den 27/3
Ja, nu börjar det lugna ner sig. Busan har blivit fullt accepterad av de andra två katterna.
Snabbast att ta till sig henne var Alba, hon hade också så svårt att låta bli att busa, vilket hjälpte till.
Lilleman vill fortfarande hålla lite ordning på henne, han tycker hon är på tok för busig.
Hur blir det med maten, här får vi sitta och vänta. Det är bäst att vara framme så man inte blir utan.
Här sitter jag i vågskålen. Vi måste ju se till att hålla vikten.
Onsdag den 11/3-09
Nu har vi fått tillskott i katteriet
tack vare Raggarungarnas Elektra som vi kommer att kalla Busan.
Det är ett passande namn på detta yrväder som busar mycket.
Jag kan ju säga att det inte uppskattas av de andra katterna, Lilleman och Alba,
som tycker hon är för mycket av bus.
En fräser och en morrar, det är ett tufft liv för en liten kattunge,
men som tur är, är hon väldigt tuff och kan mycket väl hävda sig och säga ifrån.
Jag hoppas och tror att hon kommer att bli accepterad som en i vår familj.
Tack Eva för denna underbara lilla tjej som du har anförtrott oss.
Birgit Cato-Berwick, Myrstigen 20, 736 35 KUNGSÖR,
0227-310 03, 070-355 16 50
|
Dagbok